Ibland saknar man folk så enormt mycket. Personer som flytt från ens liv, eller så har man själv flytt ifrån deras liv. Men man saknar ändå det som fanns. Den vänskap, eller kärlek som någon gång var vid liv. Man kan sakna någon som finns i himlen, eller som finns någonstans på vår jord. Man kan sakna någon som finns några meter ifrån, men som inte längre är en del i ens liv. Vissa vet man att man älskar, andra tänker man att man inte bryr sig om.. Men eftersom man faktiskt tänker på dem så säger det ju en hel del.

~jag önskar att du va här nu, att vår vänskap var starkare än diamant, men det är över nu, det finns inte längre något vi. Jag är trött på ditt beteende, vi har inget gemensamt längre. men jag måste ändå medge att jag saknar dig~

/-nu ska jag sova, det är därför bilden är så pass fin som den är.. Nattinatti-/